Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det var i parken som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
65
det vemod som väves kring ett levande väsens
öden.
Efter en stund torkade Jacqueline sina
ögon och såg på Olivier. Plötsligt omfamnade
de varandra. Ack, outsägliga lycka! Ack,
gudomliga lycka! Så ren och så djup att den
är smärtfylld.
Jacqueline sade:
— Er syster liknade er?
Olivier blev djupt gripen och svarade:
— Varför talar ni om henne? Kände ni
henne?
Hon sade:
— Christophe har berättat mig ... Ni har
lidit mycket.
Olivier böjde på huvudet, alltför rörd för
att kunna tala.
— Jag har också lidit mycket, sade hon.
Hon talade om den döda väninnan, om
den kära Marthe. Hon berättade med tungt
hjärta hur hon gråtit, gråtit intill döden.
— Ni måste hjälpa mig, sade hon med
bedjande röst. Ni måste hjälpa mig att leva,
att vara god, att likna henne en smula. Ni
måste också hålla av den stackars Marthe.
5. — Jean-Christophe. VI!L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
