Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han skrev ofta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
95
en lärd konstruktion som endast lämpade sig
för fackmännen. Han ville, att musiken skulle
stå i gemenskap med människan. Blott den
konst är levande, som förenar sig med andra.
Johann Sebastian Bach var i sina värsta
ensamhetsstunder sammanbunden med andra
genom den religiösa tro, som han uttryckte i
sin konst. Hændel och Mozart voro tvungna
att skriva för publiken och inte för sig själva.
Beethoven till och med måste räkna med
massan. Sådant är nyttigt. Det är gott att
mänskligheten då och då säger till snillet:
— Vad finnes väl för mig i din konst?
Om ingenting finnes, så gå din väg!
Snillet vinner på ett dylikt tvång.
Visserligen gives det stora konstnärer, som endast
uttrycka sig själva. Men störst äro de, vilkas
hjärtan slå för alla. Den som vill se levande
Gud ansikte mot ansikte måste söka honom
inte i sin tankes tomma rymd men i
medmänniskornas kärlek.
Nutida konstnärer äro mycket avlägsna
från denna kärlek. De skriva för en fåfäng,
mer eller mindre anarkistisk elit, som ej längre
har sina rötter i samhällslivet, en elit som
sätter sin ära i att inte längre dela den övriga
mänsklighetens fördomar och lidelser, eller i
att blott leka med dem. Vad är det väl för
en ära att avskära sig från livet för att inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
