Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deras kärleksegoism hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
JEAN-CIIRISTOPHH
skaper. De tycktes vara åtta år gamla. De
hade små lustiga namn för varandra. Hon
sade: Olive, Olivet, Olifant, Fanny, Mami,
Mime, Mimaud, Quinaud, Cosima, Panot, Nacot,
Cobourg, Ponette, Naquet och Canot. Hon
låtsades, att hon var en liten flicka. Men hon
ville även ingiva honom alla känslor, vara
mor, syster, hustru, älskarinna.
Hon nöjde sig inte med att dela hans
nöjen; såsom hon lovat sig det, delade hon
även hans möda, men även det var en lek.
Under den första tiden visade hon den
förtjusta iver hos en kvinna för vilken arbetet
är nytt. Man skulle nästan kunnat tro, att
hon fann nöje i de minst lockande
sysselsättningar: kopior i biblioteken, översättning av
tråkiga böcker. Det hela var ett led i den
plan, som hon uppgjort för ett rent och
allvarligt liv, ägnat åt ädla tankar och gemensam
strävan. Allt detta gick utmärkt, så länge
kärlekens sol lyste. Hon tänkte endast på
kärleken och inte på vad hon gjorde. Det
märkvärdigaste var att allt vad hon befattade sig
med var väl gjort. Hennes ande rörde sig
utan ansträngning i abstrakta studier, som hon
vid varje annat tillfälle i sitt liv ej skulle
kunnat fatta. Hela hennes väsen var av
kärleken lyftat upp över jorden. Hon märkte det
ej. Hon liknade en sömngångerska som spat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
