Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deras kärleksegoism hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
105
ser ar på taken. Utan att se något fullföljde
hon sin allvarliga och leende dröm...
Så begynte hon med ens att se taken.
Det oroade henne ej, men hon frågade sig
vad hon egentligen hade där att göra och hon
kiev in till sig igen. Arbetet tråkade ut henne.
Hon intalade sig, att hennes kärlek hindrades
av arbetet, utan tvivel emedan hennes kärlek
redan var mindre het. Det föreföll dock ej
så. De kunde inte längre en minut vara
varandra förutan. De murade in sig. De stängde
sin dörr för yttervärlden. De antogo inte några
inbjudningar. De voro svartsjuka på andras
tillgivenhet, på arbetet, på allt som tog dem
ifrån deras kärlek. Korrespondensen med
Christophe fick allt längre mellanrum. Jacqueline
tyckte inte om honom; han var en rival. Han
representerade en del av Oliviers förflutna där
hon inte funnits, och ju större plats han haft i
Oliviers liv, ju ivrigare försökte hon
instinktivt att stjäla ifrån honom den platsen. Utan
beräkning lossade hon i smyg Olivier från den
trofaste vännen. Hon gjorde narr av
Christophes fasoner, av hans anletsdrag, hans
skrivsätt och hans konstnärliga planer. Där fanns
ingen elakhet hos henne, inte ens slughet.
Naturen gick blott sin gilla gång. Olivier
skrattade först; han såg intet ont däri. Han
trodde sig älska Christophe lika mycket, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
