Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deras kärleksegoism hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
JEAN-CIIRISTOPHH
numera höll han endast av hans person, vilket
i vänskap betyder föga. Han märkte ej att
han så småningom förlorade intresset för
Christophes tanke, för den hjältemodiga
idealism i vilken de varit förenade ... Kärleken
har för ett ungt hjärta en alltför stark sötma,
bredvid den kan ingen annan tro hålla stånd.
Den älskades hela väsen, hennes själ, som
man insuper i varje kyss, är all kunskap och
all tro. Med vilken medlidsam blick ser man
ej på det som andra dyrka, på det som man
fordom dyrkade. Av hela det mäktiga livet
och dess kärva möda ser man ingenting annat
än stundens blomma, som man tror vara
odödlig ... Kärleken upptog Olivier helt. I
början hade hans lycka kraft nog att uttrycka
sig i små behagliga dikter. Senare tycktes
honom allting fåfängligt; det var ju blott tid
stulen från kärleken. Och Jacqueline liksom
han envisades i att förstöra varje annan
livsorsak, i att döda livets träd utan vars stöd
kärlekens murgröna tvinar bort. Sålunda
förintade de sig båda i lyckan.
Tyvärr! Man vänjer sig så fort vid lyckan.
Då den själviska lyckan är livets enda mål,
så är livet snart ändamålslöst. Lyckan bliver
en vana, en berusning, som man ej kan
undvara. Ack, snart måste man likväl undvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
