Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deras kärleksegoism hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
JEAN-CIIRISTOPHH
förvirrade henne på ett sätt, som hon inte
kunde förklara och förskräckte henne även.
Hon medgav det ej, hon skyllde på nervös
trötthet, hon låtsades skratta, men hennes
skratt var lika ängsligt som hennes tårar.
Tappert försökte hon återvända till arbetet. Redan
vid första försöket fattade hon inte hur hon
varit i stånd att intressera sig för så torra
saker, med avsmak sköt hon dem undan. Hon
bemödade sig om att återknyta sociala
relationer; hon lyckades inte bättre. Vanan var
en gång tagen, hon kunde ej längre finna sig
till rätta med enfaldiga ord och enfaldigt folk,
som endast pålade henne ett tvång. Hon fann
dem groteska och hon kastade sig tillbaka
till ensamheten på tu man hand, och medelst
dessa misslyckade försök intalade hon sig att
det enda verkligt goda var kärleken. Under
en kort tid tycktes hon även vara mer
uppfylld av kärlek än någonsin. Men nu ville
hon vara det.
Olivier, som var mindre passionerad och
rikare på ömhet, bevarades bättre från denna
ångest; han kände blott en oklar, tillfällig
rysning. För resten skyddades hans kärlek i
någon mån av den dagliga plikten, av
lärarekallet som han visserligen inte fann behag i.
Han hade dock en så akut känslighet, att alla
de sinnesrörelser som gingo genom den älska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
