Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Paris återfunno de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
JEAN-CIIRISTOPHH
och en dov sorgbundenhet samlade sig droppe
efter droppe lik en våt dimma. Hon var inte i
stånd att slita tankarna från en enda fix idé:
kärleken... Kärleken! Det gudomligaste av
alla mänskliga ting då den är en det egna
jagets gåva, ett berusat offer. — Det dummaste
och mest vilseledande då det blott är en jakt
efter lyckan... Det var henne omöjligt att se
något annat mål i livet. I korta stunder av
god vilja hade hon försökt att intressera sig
för andra, för deras armod eller sorger. Hon
lyckades ej. Andras lidanden ingav henne
en oövervinnlig avsky, de plågade hennes
nerver. För att lugna sitt samvete hade hon
ibland gjort saker som liknade
barmhärtighetsverk. Resultatet hade ej varit lysande.
— Se bara, sade hon till Christophe. Då
man vill göra gott så gör man i stället ont.
Det är bäst att avhålla sig. Jag saknar den
rätta kallelsen.
Christophe betraktade henne och han
tänkte på en av sina tillfälliga väninnor, en
självisk, omoralisk flicka, som var ur stånd att
känna äkta tillgivenhet. Så snart hon såg
någon lida blev hon moderligt öm för den
mest likgiltiga person, ja, till och med för en
okänd. Den mest motbjudande sjukvård
avspisade henne ej, hon erfor ett egendomligt
nöje i att utföra tjänster som fordrade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
