Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För att undslippa sitt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
JEAN-CIIRISTOPHH
De voro ensamma. Han bad om ursäkt
för att han häromdagen tvungit henne att byta
kupé. Han sade, att om han anat att han
besvärade henne, skulle han ha stigit ut. Hon
nöjde sig med att svara ironiskt leende.
— Det är sant. Ni var avskyvärd i er
envishet att bara stirra på mig.
Han sade:
— Förlåt! Jag kunde inte låta bli. Ni
såg ut att lida.
— Nå, än sen då? svarade hon.
— Det var starkare än min egen vilja.
Om ni såg någon drunkna, skulle ni inte räcka
honom handen?
— Jag! Visst inte! Jag skulle stöta ned
hans huvud under vattnet, så att det fortare
bleve slut.
Hon sade detta med en blandning av
bitterhet och humor, och då han helt häpen
såg på henne, skrattade hon.
Tåget kom, alla vagnar utom den sista
voro fullsatta. Hon steg upp i en kupé.
Konduktören skyndade på dem. Christophe, som
inte ville att den förut omtalade scenen skulle
upprepas, ville söka en annan vagn. Hon sade:
— Stig upp!
Han steg upp och hon sade:
— I dag är det mig likgiltigt.
De började prata. Med stort allvar för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
