Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För att undslippa sitt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
139
sökte Christophe förklara, att det inte är
till-lätet att ha så litet intresse för sina
medmänniskor, att man kunde göra varandra så mycket
gott genom att hjälpa och trösta.
— Trösten, sade hon, den biter inte på
mig...
Och då Christophe envisades.
— Ja, sade hon med ett gäckande
leende. Tröstare! Det är ju en vacker roll för
den som spelar den.
Det dröjde en stund innan han begrep ...
Då han fattade och nu inbillade sig, att hon
misstänkte honom för att söka sitt eget
intresse, medan han endast tänkte på hennes,
rusade han förtörnad upp, öppnade kupédörren
och ville stiga ut, ehuru tåget var i gång.
Hon hindrade honom med stor möda. Han
satte sig ursinnig och slängde till dörren, just
som tåget åkte in i en tunnel.
— Se, sade hon, ni kunde ha blivit dödad.
— Det struntar jag i, sade han.
Han ville knappt tilltala henne.
— Världen är för dum, sade han. Man
tillfogar varandra smärta, man lider och då
man vill komma någon till hjälp, blir man
misstänkt. Det är osmakligt. Allt sådant folk
är inte mänskligt.
Hon försökte skrattande att lugna honom.
Hon lade sin behandskade hand på hans hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
