Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Denna vackra och fria...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
173
som är med mig och det förslår. Tänk på alla
de troskyldiga åskådarna, på de unga männen,
på de renhjärtade gamla, som genom din gestalt,
din röst, den uppenbarelse du ger dem av din
tragiska skönhet, lyftas högt över vardagslivet.
Tänk på dig själv, då du var barn! Är det inte
härligt att ge åt andra — må vara åt en enda
— den lycka och det goda som en annan
fordom givit en?
— Du tror att det finnes en enda en? Jag
betvivlar det... Och hur älskar oss kanske
de bästa? Hur ser de oss? De ser så illa. De
beundrar oss och förödmjukar oss på en gång.
De finner lika mycket nöje i att se vilken
dålig komediantska som helst. De värderar oss
ungefär som narrarna, som man föraktar. Alla
de som har framgång är jämställda i deras
ögon.
— Och ändå är det de största som trycker
sin prägel på efterkommande släkter, just
emedan de varit störst.
— Det är endast avståndets verkan. Bergen
blir större ju längre bort man kommer från
dem. Man ser bättre deras höjd, men man är
avlägsnare ... Och vem kan peka på den som
är störst? Känner du de andra som spårlöst
försvunnit?
— För tusan, sade Christophe, om inte en
enda människa uppfattar vad jag tänker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
