Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Denna vackra och fria...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
JEAN-CIIRISTOPHH
vad jag är, så tänker och är jag det i alla fall.
Jag har min musik, jag älskar den, jag tror
på den; den är sannare än allting annat.
— Ja, du är fri i din konst, du kan göra
vad du vill. Men jag, vad förmår jag? Jag
måste spela vad man påtvingar mig och
upprepa det ända tills jag kväljes därvid. I
Frankrike är vi ännu inte riktiga lastdjur likt de
amerikanska skådespelarna som spelar R i p
eller Robert Macaire tio tusen gånger,
som kanske under tjugufem år vrider
kvarnstenen runt kring en enda enfaldig roll. Men
vi är på god väg. Publiken tål snillet i helt
små doser och bara om det är översockrat med
tillgjordhet och modelitteratur... Ett geni som
är på modet, är det inte skrattretande? Vilken
misshushållning med krafter! Se bara vad de
gjort med Mounet! Vad har han fått spela?
Två eller tre roller för vilka det var mödan
värt att leva; en Oedipus, en Polyeuctus. Allt
det andra är ju bara småplock. Vämjes man
inte då man betänker allt det stora och ärofulla
han skulle kunnat göra? Och utom Frankrike
är det inte bättre ställt. Vad har de väl gjort
av Duse? Hela hennes liv har förspillts. Vilka
meningslösa roller har hon inte fått.
— Er verkliga roll, sade Christophe, är att
påtvinga världen de starka konstverken.
— Man tröttar förgäves ut sig. Det tjänar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
