Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Denna vackra och fria...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
175
ingenting till. Så snart ett starkt verk når
scenen, förlorar det sin äkta poesi och blir till
lögn. De förkvävda storstädernas publik vet
inte längre vad lantluft, äkta poesi och sund
natur är. Den kräver en teaterpoesi, skrällig,
sminkad och illaluktande. Ack ja!... även om
man lyckades... Nej, det fyllde ändå inte ut
livet, det fyller inte mitt liv...
— Du tänker fortfarande på honom?
— På vem?
— Du vet det nog. På den där karlen.
— Ja.
— Och om du nu hade honom, om han
älskade dig, så vore du i alla fall inte lycklig.
Du skulle ändå hitta på något sätt för att plåga
dig själv. — Erkänn detl
— Ja, det är sant... Vad är det åt
mig? ... Ser du, jag har haft för många strider,
för många tärande prövningar. Jag kan inte
återfinna lugnet mer. Jag har en ständig oro
inom mig, en feber...
— Den fanns säkerligen inom dig före
prövningarna?
— Det är möjligt. Ja, redan då jag var en
liten flicka, så långt tillbaka som jag kan
minnas, så brände febern mig.
— Vad skulle du vilja då?
— Mer än jag kan. Vad vet jagi...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
