Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det dröjde inte länge...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
181
han är allena på tu man hand anpassar han
sig bättre, ty han märker ensamheten mindre;
han fortsätter att monologera. Han anar ej
att denna röst, som inte upphör att tala till
sig själv i öknen, gör tystnaden hemskare,
och öknen ännu mer avskyvärd för henne, som
är honom nära, ty hon finner varje ord dött,
om ej kärleken gör det levande. Han har
ej som kvinnan i kärleken satt hela sitt liv
på spel. Hans liv är upptaget på annat håll...
Vem skall väl fylla kvinnans liv? Vem skall
tillfredsställa hennes omätliga längtan, alla
dessa ädla glödande krafter som sedan fyrtio
århundraden onyttigt förbrinna, offrade åt
tvenne avgudar: den flyktiga kärleken samt
moderskapet, detta upphöjda bedrägeri, som
är tusentals kvinnor förnekat och hos de andra
endast utfyller några år?
Jacqueline greps av förtvivlan. Hon erfor
fasans ögonblick som genomsfungo henne likt
skarpa svärd. Hon tänkte:
Varför lever jag? Varför är jag född?
Och hennes hjärta vred sig i kval.
— Herre Gud, jag är döden nära. Herre
Gud, jag håller på att dö!
Denna tanke spökade i hennes hjärna; den
förföljde henne om natten. Hon drömde att
hon sade:
— Nu är det 1889.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
