Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det dröjde inte länge...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
185
och fåfäng har hon ett elakt nöje av att
från-stjäla mannen hans vännier. Uppgiften är
ganska lätt utförd; det behövs blott några koketta
ögonkast. Det finnes knappast den man —
hederlig eller ej — som inte är svag nog
att nappa på kroken. Om vännen är aldrig
så trofast och undviker all handling, så
bedrager han dock nästan alltid i tankarna sin
vän, och om den andre märker det, så är det
förbi med vänskapen. De se ej längre
varandra med samma ögon. Den kvinna, som
spelar detta farliga spel, nöjer sig oftast
därmed, hon fordrar ingenting mer, hon håller
dem nu — sinsemellan fientliga — båda två
på nåd och onåd.
Christophe märkte Jacquelines
älskvärdhet. Den förvånade honom ej. Då han hyste
tillgivenhet för någon var han böjd att anse
det helt naturligt, ätt man utan baktanke tyckte
om honom. Han besvarade glatt den unga
kvinnans vänlighet, han ’fann henne
förtjusande och det var inte utan, att han
misstänkte Olivier för att vara bra otymplig, om
han inte kunde ivara lycklig med henne eller
göra henne lycklig.
Han följde med dem på en
automobil-utfärd som varade några dagar och blev sedan
deras gäst på ett lantställe som Langeais’
hade i Bourgogne; — ett gammalt hus som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
