Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det dröjde inte länge...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
JEAN-CIIRISTOPHH
Några ögonblicks tystnad. Plötsligt grepo tvä
händer hans händer och drogo honom framåt,
en mun trycktes mot hans mun. Han höll
henne fast i sina armar. De stodo stumma,
orörliga. — Deras läppar lossades från
varandra, ryckte sig loss. Jacqueline lämnade
rummet. Darrande följde Christophe efter
henne, hans ben veko sig. Han lutade sig ett
ögonblick mot muren för att stilla sitt blods
uppror. Slutligen uppsökte han dem.
Jacqueline gick och talade lugnt med Olivier. De
gingo några steg framför honom. Christophe
följde förkrossad efter. Olivier stannade för
att invänta honom. Olivier ropade vänligt på
Christophe; han svarade ej. Olivier, som
kände till sin väns lynne och den envisa
tystnad som han ibland låste in sig i, envisades
ej, utan fortsatte sin promenad med Jacqueline,
och Christophe fortsatte att följa dem som en
hund på tio stegs avstånd. Då de stannade,
så stannade han också. På det sättet gingo
de trädgården runt och in igen. Christophe
gick upp i sitt rum och låste in sig. Han tände
inte. Han lade sig inte. Han tänkte inte. Då
natten var till hälften förliden överväldigades
han av sömnen, så som han satt med
armarna och huvudet lutade mot bordet. Han
vaknade en timme senare. Han tände ett ljus,
samlade feberaktigt ihop sina papper och sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
