Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nutida kvinnors stora...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
233
gjorde henne förlägen eller om det fanns en
annan orsak, så hittade hon snart på allehanda
skäl för att komma mindre ofta. Antagligen
tyckte hon, att det var lojalare mot Jacqueline
och att hon inte hade rätt att känna till dennas
hemligheter. Åtminstone tolkade Olivier det
så och han gillade hennes handlingssätt, ty
han förebrådde sig själv att han talat. Men
avståndet lärde honom vad Cécile blivit för
honom. Han hade vant sig vid att dela alla
sina tankar med henne; hon allena befriade
honom från den ångest som betungade honom.
Han var så pass skicklig i att tyda sina känslor,
att han inte tvekade om, vilket namn han borde
giva denna känsla. Han skulle aldrig sagt
något till Cécile, men han stod inte emot
behovet att för sig själv uppteckna vad han
kände. Han hade så småningom återtagit den
farliga vanan att på papperet meddela sig med
sin egen tanke. Under kärlekens år hade han
skjutit den åsido, men nu då han var ensam,
grep den ärftliga manien honom ånyo. Det
var en lättnad för hans lidande, men det var
även en nödvändighet för konstnären, som jämt
analyserar sig själv. Han beskrev sig själv,
han skrev om sitt lidande som om han talat
till Cécile — han gjorde det bara mer obundet
eftersom hon aldrig skulle komma att läsa vad
han skrivit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
