Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma hos sig. Hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
243
även under vackra, soliga dagar (ute lyste en
blå himmel, gatans buller brusade kring den
tysta undanskymda våningen: en blid hägring
omvärvde själen) satt hon i sitt favorithörn
med stickningen i händerna. Orörlig försjönk
hon i drömmar, endast fingrarna arbetade.
Hon hade bredvid sig en av sina
favoritböcker i enkelt rött band, vanligen en
översättning från en engelsk roman. Hon läste
föga, knappt ett kapitel om dagen. Boken
låg länge på hennes knän — öppen vid samma
sida, ibland öppnade hon den inte alls; hon
kunde den utantill, hon drömde om den.
Sålunda förlängdes Dickens’ och Thackeray’s
digra romaner, de varade i veckor, som i
hennes drömmar blevo år. De svepte in henne
i sin ömhet. Nutidens människor, som läsa
fort och illa, veta ingenting om den underbara
kraft som strålar ut ur de härliga böcker,
som man långsamt insuper. Fru Arnaud
betvivlade ej, att dessa romanfigurers liv voro
lika verkliga som hennes eget liv. Hon skulle
velat uppoffra sig för somliga av dem. Den
svartsjukt hängivna Lady Castlewood, den
tystlåtna, älskande kvinnan med modershjärtat,
var henne en syster. Lille Dombey var hennes
kära lilla barn. Själv var hon Dora,
barnet-kvinnan, som höll på att dö. Hon sträckte
ut armarna mot alla dessa barnasjälar som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
