Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma hos sig. Hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
245
inte heller se andra. Hon behövde bara skåda
inom sig själv. Denna, utifrån sedda, bleka
och utsläckta tillvaro — hur lysande te’dde den
sig ej i det inre! Vilket fullt, rikt liv! Huru
många minnen och skatter som ingen hade en
aning om!... Hade de någonsin haft en
verklighet? — Visserligen voro de verkliga,
eftersom de ägde verklighet för henne...
Ack, alla de fattiga liv som drömmens trollstav
förhärligar. Fru Arnaud gick i tankarna
tillbaka utmed årens lopp, ända till sin tidigaste
barndom. Vart och ett av hennes
förhoppningars spröda blomster blommade ånyo i
tysthet... Hennes första, barnsliga kärlek för
en ung flicka, vars behag bedårat henne i
samma ögonblick hon såg henne. Hon älskade
henne såsom man älskar, då man är oändligt
skär och ren, hon darrade vid minsta beröring,
hon skulle velat kyssa hennes fötter, vara
hennes lilla flicka, »gifta» sig med henne.
Väninnan hade gift sig och inte blivit vidare
lycklig, hon hade fått ett barn som dött, sedan
dog hon själv. I tolv års ålder var det en
ny kärlek för en jämnårig flicka som
tyranniserade henne, en livlig, munter, härsklysten
blondin som roade sig med att reta henne ända
till tårar, sedan överhöljde hon henne med
kyssar. Tillsammans gjorde de tusen
framtidsdrömmar, men väninnan hade plötsligt gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
