Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma hos sig. Hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
JEAN-CIIRISTOPHH
in i ett karmeliterkloster, utan att man visste
varför. Det påstods att hon var lycklig...
Sedan fick hon en stor passion för en man
mycket äldre än hon själv. Ingen, inte ens
han, hade anat detta; hon hade tyst förbrukat
en stor hängivenhetens glöd, skatter av
ömhet ... Åter en ny kärlek! Denna gång var hon
älskad, men hennes säregna blyghet, hennes
misstro till sig själv; hade hindrat henne från
att våga tro att man älskade henne, från att
visa att hon älskade. Och lyckan hade dragit
förbi, utan att hon haft mod att gripa den...
Och sedan... Men vad tjänar det till att
berätta för andra, det som blott har värde för
en själv. —- En hel rad små obetydliga
händelser, som för henne fått en djup mening: en
väns uppmärksamhet, några vänliga ord som
Olivier sagt, Christophes besök och den
förtrollade värld som hans musik frammanade;
en främling’s blick. —■ Ja, till och med hos
denna utmärkta, goda, rena, hederliga kvinna
förekom då och då en liten ofrivillig tankens
otrohet, som hon rodnade över och ,svagt värjde
sig emot — men den var så pass oskyldig, att
den i alla fall skänkte henne en smula sol i
hjärtat... Hon höll mycket av sin man, ehuru
han inte precis liknade det ideal hon drömt
om. Men han var god och en dag sade han
till henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
