Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma hos sig. Hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
247
— Min älskade hustru, du vet inte vad
du betyder för mig. Du är hela mitt liv.
Hennes hjärta smälte i glädje och den
dagen hade hon känt sig verkligt förenad med
honom — för all tid och utan återvändo. Varje
år hade befästat banden dem emellan. De
hade tillsammans gjort vackra drömmar.
Drömmar om resor, arbeten och barn. Vad
hade det väl blivit av dem alla? ... Tyvärr!...
Fru Arnaud drömde fortfarande om dem. Där
fanns ett litet barn, som hon så intensivt tänkt
på, att hon nästan tyckte att det existerade.
Under åratal hade hon utmejslat dess bild och
ständigt förskönat det med allt det vackraste
hon såg, med allt vad hon mest älskade...
Tystnad!...
Det var allt, och det var världar. Huru
många obekanta — de mest intima — tragedier
finnas ej på botten av de lugnaste och skenbart
torftigaste liv! Och det mest tragiska är kanske
att ingenting händer i dessa liv, fyllda
av fåfänga förhoppningar som förtvivlat ropa
efter vad som är deras rätt, deras av naturen
utlovade goda, som likväl förvägras dem —
liv som frätas bort i lidelsefull ångest — ehuru
de aldrig visa yttervärlden något därav.
Fru Arnaud var lyckligtvis inte bara
upptagen av sig själv. Hennes eget liv fyllde blott
en del av hennes drömmar. Hon följde även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
