Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma hos sig. Hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
JEAN-CIIRISTOPHH
med deras liv som hon kände eller hade känt.
Hon försatte sig i deras ställe. Hon tänkte på
Christophe, på sin väninna Cécile. Just i dag
tänkte hon särskilt på henne. De båda
kvinnorna hade fattat vänskap för varandra.
Egendomligt nog var det den starka Cécile som
behövde stödja sig mot den bräckliga fru
Arnaud. I grund och botten var denna sunda,
glada flicka mindre stark än hon föreföll.
Hon genomgick just nu en kris. De lugnaste
hjärtan äro ej alltid skyddade mot
överrumplingar. Utan att hon märkt det hade en
ömmare känsla fått insteg i hennes hjärta. Till
att börja med ville hon ej medgiva detta.
Men känslan fortsatte att växa, tills hon var
tvungen att se den. — Hon älskade Olivier.
Den unge mannens blida, vänskapliga sätt,
det något kvinnliga behaget i hans
personlighet, allt som var svagt och vekt hos honom,
hade strax dragit henne till honom (en
moderlig natur tilltalas av den som behöver
den). Senare uppväckte hans sorger och
bekymmer hos henne ett farligt deltagande. Utan
tvivel voro dessa skäl inte tillräckliga... Vem
skulle kunna förklara varför en människa
drages till en annan. Oftast beror det varken
på den ene eller den andre. Tillfället,
stunden, griper ett hjärta som ej är på sin vakt
och gör det värnlöst gentemot en känsla, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
