Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma. Aftonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
JEAN-CIIRISTOPHH
själen, om ni vill, men kroppen den är
helig!...
— Själens mördare är de värsta, jag vet
det nog. Men ett brott ursäktar inte ett
annat.
— Jag vet det, min kära väninna. Ni
har rätt. Jag tänker inte såsom jag talar...
Men vem vet? Jag vore kanske i stånd att
handla så!
— Nej, nej. Ni förtalar er själv. Ni är
god.
— Då lidelsen griper mig, blir jag grym,
precis som de andra. Ni ser ju själv... Nyss
tappade jag all besinning! Men då man ser
en vän, som man älskar, gråta, så är det
omöjligt att inte hata den, som vållar hans
tårar. Kan man vara för sträng mot en
eländig varelse, som överger sitt barn för att
springa efter sin älskare?
— Tala inte så, Christophe. Ni förstår
ingenting.
— Vad nu! försvarar ni henne?
— Jag beklagar henne.
— Jag beklagar den som lider. Jag
beklagar inte den som gör andra ont.
— Ack, tror ni inte att hon också lider?
Tror ni, att hon med glatt mod övergivit sitt
barn och förstört sitt liv, ty hennes liv är
förstört ... Jag känner henne inte mycket, Chri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
