Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma. Aftonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
255
stophe. Jag har bara sett henne två gånger
i förbifarten. Hon var inte vidare vänlig mot
mig. Hon hade inte någon sympati för mig.
Och ändå känner jag henne bättre än ni gör
det. Jag är säker på, att hon inte är elak.
Stackars liten! Jag anar vad som försiggått
inom henne.
— Ni som är så klok och förståndig!
— Jag, Christophe! Ja, ni begriper inte
mycket. Ni är god, men ni är en man —
hård som alla män — trots er godhet — en
man som är hårt tillbommad gentemot allt
som inte är er själv. Ni fattar ingenting alls
av de kvinnor, som lever så nära er. Ni älskar
dem på ert sätt, men ni bryr er inte om att
förstå dem. Ni är så lätt belåtna med er
själva. Ni är övertygade att ni förstår oss.
Ack, om ni bara visste vilket lidande det är
för oss — inte att ni inte älskar oss, men att
se hur ni älskar oss, att se vad vi betyder
för dem som älskar oss mest och bäst. Det
finnes ögonblick, Christophe, då vi trycker
naglarna i våra händer bara för att hindra
oss från att utropa: »Älska oss inte, älska oss
inte — allting hellre än en sådan kärlek!...»
Känner ni till några ord som en diktare skrivit:
Till och med i sitt eget hus, mitt ibland sina
barn, uthärdar en kvinna — omgiven av
skenbar hyllning ■— ett förakt som är tusen gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
