Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma. Aftonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
JEAN-CIIRISTOPHH
de faror, som man övervunnit. Allt eftersom
man åldras, blir det bättre.
Hon rodnade och tystnade plötsligt.
— Herre Gud, hur har jag kunnat berätta
er allt det där? Vad har jag gjort? ... Glöm
det, Christophe, glöm det! Ingen borde få
veta sådant.
— Var inte rädd, sade Christophe. Det är
en helig sak.
Fru Arnaud var olycklig över att hon
talat, och vände sig ett ögonblick bort. Sedan
sade hon:
— Jag ville visa er — ser ni — att hos
de äkta makar som tyckas vara mest eniga,
hos -de kvinnor som ni högaktar, finnes det
stunder, inte bara av förvirring, som ni säger,
men av verkligt outhärdligt lidande, som kan
leda till dårskaper och förstöra ett helt liv —
ja, tvenne liv. Man får inte vara för sträng.
Man tillfogar varandra så mycket lidande, även
då man älskar varandra som bäst.
— Bör man då helst leva ensam, var och
en på sitt håll?
— Nej, det är ändå värre för oss. De
kvinnor som måste leva ensamma och kämpa
liksom männen (ofta mot männen) ha en hemsk
tillvaro i ett samfund som inte är skapat för
dem och mestadels är fientligt stämt mot
dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
