Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma. Aftonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
259
Hon tystnade och lutade sig fram samt
fäste ögonen på elden, sedan återtog hon med
sin något beslöjade stämma.
— Det är inte Vårt fel. Då en kvinna lever
ensam, är det inte av nyck, det är emedan
hon är tvungen. Hon måste förtjäna sitt bröd
och lära sig att vara mannen förutan, ty då
hon är fattig vill han inte veta av henne. Hon
är dömd till ensamheten utan att äga någon av
dess förmåner. Hon får inte som männen njuta
av sin självständighet, hur oskyldiga hennes
handlingar än äro uppväcka de skandal.
Allting är henne förbjudet. Jag har en liten
väninna som är lärarinna i en flickskola i en
provinsstad. Om hon vore instängd i en
fängelsehåla utan luft kunde hon inte vara mer
förkvävd. Medelklassen sluter till sina dörrar
för die kvinnor som bemöda sig ojn att leva av
sitt arbete, den visar dem en misstänksam
ringaktning. Illviljan lurar på varje deras
handling. Deras kolleger i pojklyceerna hålla dem
på avstånd av fruktan för småstadsskvallret
eller av dold fientlighet, somliga äro blyga,
ha inbitna kafévanor och dålig umgängeston,
andra äro trötta efter dagens mödor och ända
till leda mätta på intellektuella kvinnor
Lärarinnorna själva stå inte ut med varandra,
isynnerhet om de äro tvungna att bo
tillsammans. Skolföreståndarinnan är ofta inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
