Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma. Aftonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
JEAN-CIIRISTOPHH
i stånd till att förstå de unga, veka själar, som
under de första årens torra arbete och
omänskliga ensamhet plågas av misströstan, hon gör
intet för att lätta deras kval, utan låter dem
tyst lida. Hon tycker bara att de äro
otillgängliga och högfärdiga. Ingen intresserar sig
för dem. Bristen på förmögenhet och
bekantskaper hindrar dem från att gifta sig.
Arbetstimmarnas längd hindrar dem från att skapa
sig ett intellektuellt liv, som kunde stödja och
trösta dem. Då en sådan existens inte bäres
upp av en ovanligt utpräglad religiös eller
moralisk känsla (jag ville nästan säga abnorm
— ty det är inte naturligt att uppoffra sig helt
och hållet), så är det en levande död... —
Om kvinnorna sakna intellektuellt arbete, så
måste man fråga sig om barmhärtigheten
verkligen erbjuder dem ett bättre verksamhetsfält.
Vilka missräkningar bringar den inte dem som
ha så pass ärliga själar, att de inte nöja sig
med den officiella och mondäna
barmhärtigheten eller med filantropiska pratkotterier. De
måste ju endast bli förtvivlade över denna
avskyvärda blandning av flärd, välgörenhet
och byråkrati, över detta ömkliga sätt att
mellan en eller annan flirt leka med eländet
och småskvallra om andras angelägenheter.
Den kvinna som vämjes vid sådant och är
djärv nog att ensam våga sig ut bland de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
