Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Han hade hyrt en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
15
dern, som förlorat ena ögat, men för resten
hade ett fint om ock klent litet ansikte. Då
de möttes i trappan brukade Olivier med
tankspridd artighet säga:
— Ursäkta mig, min lilla vän.
Hon svarade inte och fortsatte stelt vidare
utan att ens gå ur vägen, men denna
skenbara hyllning gjorde henne likväl ett dolt
nöje. Föregående afton då han gick ut, hade
han sett henne för sista gången. Hon bar då
upp en hink med träkol. Han hade inte lagt
märke därtill; kanske tyckte han att bördan
var för tung, men det är ju en så naturlig
sak för folkets barn. Olivier hade hälsat som
vanligt utan att se på henne. Några steg
längre ned hade han mekaniskt lyft på
huvudet och sett hennes lilla förgrämda ansikte
som böjde sig ned och betraktade honom; hon
hade strax vänt sig bort och gått vidare.
Visste hon vart denna väg ledde henne? —
Olivier tvivlade ej därpå, och han förföljdes
av tanken på detta barn som i sin alltför
tunga kolhink bringade döden: befriaren. —
Stackars små, för vilka det att inte mer vara
till, betydde att inte mera lida. Han kunde
inte fortsätta sin promenad, han gick tillbaka
till sitt rum. Men där kände han åter dessa
döda alltför nära sig... Några tunna bräd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
