Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Visserligen voro de inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
33
själva, deras korruption, deras slapphet, deras
låga och räddhågade motvilja för all
överlägsenhet, deras kvävande feghet väckte
upproret till liv. De energiska minoriteterna —
alla minoriteter — anropade nu kraften. Ett
löjligt och likväl ödesbetingat närmande ägde
rum mellan den franska handlingens
rojalister och C. G. T:s syndikalister. Balzac talar
någonstädes om sin tids män: -»Av böjelse
aristokrater, som av grämelse gjorde sig till
republikaner, blott och bart emedan de bland
sina jämlikar önskade finna många
underlägsna.» — Ett i sanning magert nöje! Man
bör snarare tvinga de som äro underlägsna
att erkänna sin underlägsenhet, och för att
ernå detta resultat finnes blott ett medel,
nämligen en makt stark nog att lägga elitens —
den borgerligas eller kroppsarbetandes —
överhöghetens band på massan som förtrycker
den. Den intellektuella ungdomen, små
högfärdiga borgare, gjorde sig till rojalister eller
revolutionärer av sårad fåfänga eller av hat
till den demokratiska jämlikheten. Under
tiden höjde sig osjälviska teoretici, våldets
filosofer, över dem likt goda väderflöjlar. De
voro det annalkande ovädrets stormfanor.
Slutligen fanns där litteratörernas skara
som spanade efter ingivelsen — sådana som
kunde skriva men inte visste så noga vad de
3. — Jean-Christophe. IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
