Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Visserligen voro de inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
JEAN-CHRISTOPHE
skulle skriva. — Likt grekerna vid Aulis voro de
bundna av stiltjen; de kommo inte vidare ocb
de spejade otåligt efter en frisk vind — från
vilket båll som helst — som skulle fylla deras
segel. — Man såg där berömda män, sådana
som Dreyfusaffären plötsligt ryckt bort från
deras skrivarbeten och slungat in i allmänna
möten. Det var ett föredöme som följdes
alltför ofta av nykomlingarna. En mängd
skriftställare sysslade nu med politik och gjorde
anspråk på att styra och ställa med statens
angelägenheter. Allting var dem en
förevändning för att bilda föreningar, skriva manifest
och »rädda Kapitolium». Efter den
intellektuella förtruppen kom den intellektuella
trän-gen; de voro den ena den andra värda. Vart
och ett av de båda partierna kallade det andra
intellektuellt och behandlade sig självt som
tillhörande intelligenspartiet. De som hade
turen att i sina ådror äga några "droppar av
folkets blod, yvdes över detta, de doppade sin
penna däri och skrevo. Alla voro de likväl
missnöjda borgare som försökte återtaga den
myndighet som borgarståndet genom sin
själviskhet ohjälpligt förlorat. Det var sällsynt
att dessa apostlar länge uppehöllo sin
apostoliska iver. I början förskaffade den goda
saken dem framgångar som troligen inte
härrörde från deras vältalighet. Deras fåfänga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
