Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Christophe märkte inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
73
nöjets eller mödans skull — den sekelgamla
mödan som fyller dem till brädden — så tänker
alla de andra bara på att vid första bästa
tillfälle slänga alltihop och kila över på borgarnas
sida. De bli socialister, föredragshållare,
skriftställare, ministrar. Äsch, skrik inte så!
Ni är inte ett dugg bättre. Den eller den
bedrager er, säger ni!... Gott! Vem kommer
turen till härnäst? Ni går alla samma väg.
Det finnes inte en ibland er som står emot
lockbetet. Hur skulle ni kunna göra det. Det
finnes inte en ibland er som tror på en odödlig
själ. Ni bar bara tomma, hungriga magar
som letar efter föda.
De blevo alla ursinniga och talade alla på
en gång och under det att de diskuterade,
hände det att Christophe, driven av lidelsen,
blev ännu mer revolutionär än de andra. Han
kunde värna om sig bäst han ville, hans
intellektuella högfärd, hans välvilliga uppfattning
om en rent estetisk värld skapad för andlig
glädje sjönko undan vid åsynen av en
orättvisa. Estetiken, vad betyder väl den i en
värld, där åtta människor på tio leva i armod
eller svåra livsvillkor, i fysiskt eller andligt
elände. Nej, man måste tillhöra de
oförskämda priviligierades klass om man vågade
påstå något sådant. En konstnär, sådan som
Christophe, kunde omöjligt undgå att vara på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
