Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - En liten bit från hans...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
JEAN-CHRISTOPHE
gjorde, att han i den lille gossen såg en
stackars liten fågel som livet sårat, såsom det
gjort med honom själv — en liten fågel, som
sökte tröst med huvudet dolt under vingen,
sorgligt hopkrupen på sin pinne, allt under
det den drömde om en vanvettig flykt mot
ljuset. En liknande instinktiv känsla av
förtroende närmade pojken till Olivier; han erfor
dragningskraften hos den tystlåtna själ, som
inte talade hårt eller sade råa ord, den själ
hos vilken han kände sig fredad från gatans
brutalitet. Rummet, som var prytt med
böcker och kantat med bokskåp, där århundradens
drömmar slumrade, ingav honom en halvt
religiös vördnad. Han försökte ej att undvika
Oliviers frågor, han svarade gärna, dock med
plötsliga anfall av skygg stolthet; men han
fann inte de rätta uttrycken. Olivier
vecklade långsamt och varligt upp de band som
bundo denna dunkla själ som svävade på
målet. Så småningom lyckades han tyda dess
förhoppningar, dess rörande och en smula
löjliga tro på världens förnyelse. Han hade inte
någon lust att skratta, ehuru han visste att
denna själ drömde om det omöjliga och att
den aldrig skulle kunna förändra den
mänskliga naturen. De kristna ha även drömt om
det omöjliga och de ha ej heller lyckats
förändra människan. Från Perikles’ tidevarv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
