Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - De lämnade Paris...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
JEAN-CHRISTOPHE
försökte skaka av sig sin oro, men då grep
honom ett nytt bekymmer. Allt eftersom ban
närmade sig målet, tänkte han mer och mer
på Olivier och han begynte utan egentlig orsak
att bli ängslig.
Då han anlände, såg han ivrigt ut genom
kupéfönstret; kanske skulle han på perrongen
få se den kära gestalten... Ingen syntes till.
Han steg ut och blickade fortfarande omkring
sig. Ett par gånger inbillade ban sig... Nej,
det var inte »han». Han gick till det
överenskomna hotellet, Olivier var inte där.
Christophe hade ingen anledning att bli förvånad.
Hur skulle Olivier ha hunnit före? Men från
det ögonblicket begynte väntans alla kval.
Det var tidigt om morgonen. Christophe
gick upp i sitt rum. Han gick ned igen. Han
åt frukost. Han drev omkring på gatorna.
Han låtsades vara sorglös, han tittade på sjön,
på de utbredda varorna i bodarna, han
skämtade litet med en restauranguppasserska, han
bläddrade i illustrerade tidningar ... Han
intresserade sig inte för någonting. Han åt
middag tidigare än vanligt och utan aptit,
bara för att fördriva tiden. Vid sjutiden gick
han upp i sitt rum efter att ha sagt till, att
så snart som den vän han väntade anlänt,
skulle denne visas upp till honom. Han satte
sig vid bordet med ryggen vänd mot dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
