Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Han föll i en sömn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
171
Långt efteråt då han kände henne bättre, var
det alltjämt så ban fortsatte att se henne.
Senare bilder lyckades inte utplåna detta
första minne. Hon hade tjockt hår, sammanvirat
i en tung knut i nacken, pannan var kullrig,
kinderna voro breda, näsan var kort och rak;
ögonen voro envist sänkta, om de någon gång
mötte andras blickar hade de ett uttryck som
saknade uppriktighet och godhet. Läpparna
voro tjocka och tätt slutna, hon hade en
egensinnig, nästan hård min. Hon var lång och
antagligen välväxt, men kläderna tycktes
vara för snäva och rörelserna voro kantiga
och stela. Hon gick ljudlöst, sade ingenting
och ställde brickan på bordet samt gick ut igen
med armarna klistrade till kroppen och sänkt
panna. Christophe tänkte inte ens på att
förvåna sig över denna besynnerliga företeelse.
Han rörde inte vid middagen. Han fortfor
att lida i tysthet.
Dagen försvann. Kvällen kom och Anna
visade sig ånyo med nya rätter. Hon fann
dem som hon burit in första gången orörda,
och hon bar ut dem utan att göra minsta
anmärkning. Hon yttrade inte ett enda av de
vänliga ord som en kvinna instinktivt brukar
använda, då hon sysslar med en sjukling. Det
tycktes som om Christophe inte existerade för
henne, som om hon själv knappast existerade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
