Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Han föll i en sömn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
JEAN-CHRISTOPHE
Denna gång erfor Christophe en viss dov
fientlighet, då han med ögonen otåligt följde
hennes tafatta, cirklade rörelser. Han var henne
dock tacksam att hon inte försökte tala med
honom, isynnerhet då han efter hennes avfärd
fick utstå en dust med doktorn som upptäckte
att han inte rört vid den första måltiden. Han
blev uppbragt på sin hustru för att hon inte
med våld försökt att få Christophe att äta, och
ban ville nu tvinga honom därtill. För
fridens skull svalde Christophe några klunkar
mjölk, sedan vände han Braun ryggen.
Den andra natten blev lugnare. Den
tunga sömnen lade sig förintande över
Christophe. Intet spår av det förhatliga livet. —
Men uppvaknandet blev om möjligt än
hemskare. Han återkallade i minnet alla detaljer
från den ödesdigra dagen: Oliviers motvilja
för att gå ut, hans önskan att återvända hem
— och han sade sig med förtvivlan:
— Det är jag som har dödat honom.
Han kunde inte längre stanna ensam,
instängd och orörlig — han såg sfinxens
blodtörstiga ögon, dess skarpa klor borrade sig in
i hans bröst, den väste sina svindlande frågor
i hans öra, han kände på sitt ansikte dess
andedräkt med likluktens stank. Han kastade sig
ur sängen, klädde sig och släpade sig ut ur
rummet. Han hade ett instinktivt och rädd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
