Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Han föll i en sömn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
JEAN-CHRISTOPHE
han på? Han skulle inte kunnat säga det.
Han ägde knappt styrka att lida mer. Han
var förintad. Hans hjärtas torka ingav honom
avsky. Han närde en enda önskan, den att
vara begraven med »honom», han längtade
blott efter att allt skulle vara förbi. — En
dag fann ban trädgårdsdörren öppen, och han
gick ut. Men förnimmelsen av att åter
befinna sig ute i ljuset blev honom så pinsam,
att han störtade in, låste in sig i sitt rum och
stängde luckorna. De dagar det var vackert
väder utstod ban en formlig tortyr. Han
hatade solen. Naturen med dess brutala
sorglöshet förkrossade honom. Vid bordet åt ban
tyst vad Braun serverade honom och satt med
ögonen fästade på tallriken utan att tala. En
dag visade honom Braun ett piano i
salongen; han vände sig bort med avsky. Varje
ljud var honom en plåga. — Tystnaden,
tystnaden och natten ... Inom honom fanns blott
ett stort tomrum och ett sugande behov av
tomrum. Hans livsglädje var slut. Den
mäktiga glädjens fågel som fordom höjde sig i
luften och sjöng med jublande fart var borta.
Han satt långa dagar i sitt rum och hade inte
någon annan förnimmelse av livet än
väggklockans lama, halta tickande i rummet
bredvid, den tycktes honom slå i hans hjärna. Den
otämda glädjefågeln fanns dock ännu kvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
