Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Han föll i en sömn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
175
hos honom, ibland flög den plötsligt upp och
stötte sig mot burens galler och i själens djup
stormade och rasade lidandet. Det var
»ångestens skri från ett levande väsen som blivit
lämnat allena i en öde, obefolkad, vidsträckt
rymd».
Världens bittraste elände är, att man
nästan aldrig har en äkta, god kamrat —
följe-slagerskor kanske och tillfälliga vänner. Man
slösar i allmänhet med det vackra namnet:
»vän». I själva verket har man under hela
sitt liv knappt mer än en vän, och de äro
sällsynta som ha en verklig vän. Men en sådan
lycka är så stor, att man ej vet hur man skall
kunna leva, då man förlorat den. Den fyllde
livet, fast man inte nog gav akt därpå. Denna
lycka går bort, livet är tomt, det är inte bara
den älskade som man förlorat; man har
förlorat all orsak att älska, all orsak man haft
att någonsin älska. Varför har han levat?
Varför har man själv levat?
Det slag som genom denna död drabbade
Christophe var desto kännbarare som det
träffade honom vid ett tillfälle, då hans innersta
väsens jämvikt redan var rubbad. Det finnes
vissa åldrar i livet, då i organismens djup
ett dovt omvandlingsarbete försiggår. Kropp
och själ äro då mer utsatta för yttre angrepp.
Anden känner sig svagare, en viss sorgbun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
