Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Han föll i en sömn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
JEAN-CHRISTOPHE
denhet tär på den — en övermättnad, en
frigörelse från allt vad man hittills gjort, en
oförmåga att se vad man ännu skulle kunna
göra. Vid de åldersperioder, då dylika kriser
uppträda, äro de flesta människor bundna av
familjeplikter som äro dem ett skyddsvärn,
ehuru de taga ifrån dem den andliga frihet
som de skulle behövt för att döma sig själva
och slå in på en ny väg eller bygga upp ett
härdigt nytt liv. — Så många dolda sorger,
så mycken bitter avsmak! Gå! Gå! Du måste
gå vidare. Plikten, familjen, ansvaret hålla
mannen uppe liksom en häst som står och
sover och trots tröttheten fortsätter att trava,
uppehållen av skaklarna. — Men den man,
som är fri, har ingenting som håller honom
uppe i hans förintelses timme, ingenting som
tvingar honom att gå. Han går av gammal
vana, ban vet inte ens varthän. Hans krafter
äro inte längre samlade, hans samvete är
förmörkat. Ve honom om i den stund, då ban
försjunkit i dvala, en åskskräll kommer och
avbryter hans sömngångarvandring. Han
löper då fara att störta till marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
