Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Några brev från Paris...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
177
Några brev från Paris, som slutligen
nådde Christophe, ryckte för ett ögonblick upp
honom ur förtvivlans apati. De kommo från
Cécile och fru Arnaud. De bringade tröstens
ord. Arma tröst! onyttiga tröst. De som tala
om lidandet äro inte de som känna det. Alla
dessa ord bragte honom isynnerhet ett svagt
eko av den kära, försvunna rösten ... Han
hade varken mod eller lust att svara och
breven upphörde. I sin nedstämdhet ville ban
helst utplåna varje spår av sig själv.
Försvinna! ... Smärtan är orättvis. Alla de som
ban älskat, existerade inte längre för honom.
En enda existerade, den som inte längre fanns
till. Under flera veckor envisades han att i
fantasien låta honom leva upp igen. Han
samtalade med honom; han skrev till honom.
— Min själ, i dag har jag inte fått ditt
brev. Var är du? Kom tillbaka, kom
tillbaka. Tala med mig, skriv till mig!...
Men om natten lyckades ban inte trots alla
ansträngningar att återse honom i drömmen.
Man drömmer sällan om dem man förlorat, så
12. — Jean-Christophe. IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
