Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Några brev från Paris...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
183
trötta drag... Ett knivstyng i hjärtat!...
Han vacklade, han tryckte händerna mot
bröstet, han jämrade sig högt. En gång satt han
vid pianot och spelade med sin vanliga glöd
en bit ur Beethoven... I ett nu tvärstannade
han, han kastade sig på golvet, han borrade
ned ansiktet i en soffkudde, han ropade:
— Min vän!
Värst var den ständiga förnimmelse som
följde honom av någonting »redan upplevat».
Vid varje steg erfor han den. Oupphörligt
återfann han samma ord, samma rörelser, den
evinnerliga återkomsten av samma
erfarenheter. Han visste allt, förutsåg allt. Den eller
den personen som erinrade om en gammal
bekant, skulle — han var säker därom — säga
samma saker som den andre brukade säga.
Människor, som voro inbördes lika, gingo
igenom samma utvecklingsskeden, stötte emot
samma hinder och nötte ut sig på samma sätt.
Om det är sant »att ingenting medför en sådan
livsleda som kärlekens återbegynnande», hur
mycket tröttsammare är inte då alltings
återupprepande. Det är en verklig mardröm. —
Christophe försökte att inte tänka därpå; det
var ju nödvändigt att inte tänka, om han
skulle leva, och han ville ju leva. Vilket
smärtsamt hyckleri som av blygsel, ja, av
självaktning inte vill lära känna sitt rätta jag. Vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
