Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Det dröjde innan Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
223
käns handlingar, ord, ja, till och med tankar.
Hon dödade glädjen i detta nnga liv. Anna
vänjde sig tidigt vid att ha tråkigt i kyrkan
och att inte visa det. Hon omgavs med
helvetets fasor. Hennes barnaögon, med de
lurande, tunga ögonlocken, såg dem varje
söndag, skulpterade kring den gamla Münsterns
port, framställda i form av statyer — mellan
deras ben uppstego lågor och längs låren
krälade grodor och ormar. — Hon lärde sig att
kväva sina instinkter och att ljuga för sig
själv. Så snart hon blev gammal nog att
hjälpa sin farmor, användes hon från morgon
till kväll i det dystra magasinet. Hon antog
de vanor som härskade runt omkring henne:
ordningssinne, missnöjd sparsamhet, onyttig
försakelse — denna uttråkade likgiltighet,
denna ringaktande och surmulna uppfattning
om livet som är den naturliga följden av den
religiösa tro hos dem som inte äro äkta
religiösa. Hon försjönk i en gudsfruktan som till
och med den gamla kvinnan fann överdriven;
hon ålade sig fastor och späkelse. Under en
tid hittade hon på att bära ett snörliv späckat
med knappnålar som vid varje hennes rörelse
stungo henne. Man såg henne blekna, men
ingen visste vad som felades henne. Till slut,
då hon höll på att svimma, ditkallades en
läkare. Hon vägrade att låta undersöka sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
