Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Emellertid tycktes Anna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
229
än om sina andra starkaste känslor, och de som
levde i hennes närhet anade det ännu mindre.
Efter många övertalningar lyckades det
Braun att förmå sin hustru att göra en dags
utfärd i grannskapet. Hon gav äntligen vika
för att få vara i fred. Promenaden skulle äga
rum en söndag. I sista ögonblicket blev Braun,
som barnsligt glatt sig åt den, hindrad genom
ett allvarligt sjukdomsfall. Christophe
anträdde färden med Anna.
Ett vackert vinterväder utan snö, en hög
och ren luft, en klar himmel oeh strålande
solsken med isande nordanvind. De stego på
ett litet lokaltåg som nådde fram till en punkt
i den ring av blånande berg som bildade en
krans runt omkring staden. Kupén var full,
de blevo skilda från varandra, de tego. Anna
var dystert stämd; dagen förut hade hon till
Brauns häpnad förklarat att hon inte ämnade
bevista gudstjänsten. För första gången i sitt
liv underlät hon denna plikt. Var det kanske
ett uppror? ... Vem skulle väl kunna gissa sig
till de strider som utkämpades inom henne.
Hon stirrade på bänken framför sig. Hon var
likblek och tycktes vara förtärd av sorg.
De stego ur tåget. Deras kyliga
fientlighet skingrades ej under vandringens början.
De gingo sida vid sida. Hon gick med fasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
