Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Emellertid tycktes Anna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
JEAN-CHRISTOPHE
steg och fästade inte uppmärksamheten vid
någonting, händerna voro fria och hon svängde
armarna fram och tillbaka, hennes klackar
stötte hårt mot den frusna marken. — Så
småningom blev hennes ansikte livligare, den
snabba takten spred en skär rodnad över
hennes bleka kinder. Hennes mun öppnades för
att insupa den friska luften. Vid en krök av
gångstigen som steg upp i sicksack begynte hon
likt en get klättra rakt uppför backen längs
ett stenbrott, hon löpte fara att ramla ned och
hakade sig fast vid buskarna. Christophe
följde efter. Hon klättrade fortare än han,
hasade ibland ned och grep tag i gräset.
Christophe ropade åt henne att hon skulle stanna.
Hon svarade ej, hon fortsatte och kröp ibland
på alla fyra. De trängde igenom dimman som
svävade över dalen likt ett lätt silverskir. De
revo sig på de taggiga buskarna. Då hon nått
toppen vände hon sig om, hennes anlete hade
klarnat, hon drog djupa andetag. Hon
betraktade med ironiska blickar Christophe som
stretade uppför branten, hon tog av sig kappan och
kastade den utan att låta honom hämta andan
mitt i ansiktet på honom. Christophe jagade
efter henne, leken föll dem båda i smaken,
luften berusade dem. Hon kastade sig nedför en
brant sluttning, stenarna rullade kring hennes
fötter, hon halkade, hon gled, hoppade, ilade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
