Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Emellertid tycktes Anna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
231
fram som en pil. Då och då tittade hon sig
om för att mäta hur långt försprång hon hade.
Christophe närmade sig henne, hon rusade
in i en skogsdunge, de torra löven knastrade,
grenarna som hon böjde åt sidan slogo honom
i ansiktet. Hon snubblade mot en trädrot. Han
grep tag i henne, hon stretade emot, kämpade
med händer och fötter, gav honom kraftiga
slag och försökte knuffa omkull honom; hon
skrek och skrattade. Hennes bröst flämtade
och stötte emot hans bröst; ett ögonblick
snuddade deras kinder mot varandra, hans läppar
berörde hennes tinningar, han inandades
doften från hennes fuktiga hår. Med ett duktigt
ryck gjorde hon sig fri och såg lugnt på honom,
hennes ögon utmanade honom. Han var
alldeles häpen över den styrka som fanns inom
henne, den styrka som hon i vardagslag inte
använde sig av.
De gingo till närmaste by och trampade
muntert på åkrarnas halmstubb som studsade
tillbaka under deras fötter. Framför dem
flögo kråkorna upp. Solen brände.
Nordanvinden bet. Han höll Annas arm under sin.
Hon bar en ganska tunn klänning, och han
kände genom tyget den varma, fuktiga huden.
Han ville att hon skulle sätta på sig kappan.
Hon vägrade och knäppte på trots upp kragen.
De satte sig till bords i ett värdshus vars skylt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
