Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Emellertid tycktes Anna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
233
såg dem förvandlade till alla möjliga djur:
spindlar, ödlor, myror; alla dessa små
vanskapliga kräk som kröpo runt omkring henne,
under trädens löv, på marken eller i murens
sprickor.) Sedan talade hon om det hus där
hon bodde, om sitt rum utan sol; hon erinrade
sig det med ett visst nöje. Hon hade där
tillbringat långa sömnlösa nätter och berättat alla
möjliga historier för sig själv.
— Vilka historier då?
— Tokiga infall.
— Berätta!
Hon skakade nekande på huvudet.
— Varför inte?
Hon rodnade, skrattade och sade:
— Det var galna infall, syndiga saker.
Han sade på skämt:
— Var ni inte rädd?
— För vad?
— För att bli förtappad.
Hennes ansikte stelnade till.
— Vi får inte tala om sådant, sade hon.
Han ledde samtalet i en annan riktning.
Han beundrade den styrka hon nyss ådagalagt,
då hon kämpade med honom. Hon återtog sitt
förtroendefulla uttryck och berättade sina
barnsliga vågstycken. (Hon sade »pojkaktiga»,
ty då hon var barn, ville hon alltid taga del
i pojkarnas lekar och slagsmål.) En gång då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
