Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Emellertid tycktes Anna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
237
svarta träden uppstego. Senvinterns sol, ung
ljus sol som slumrar in! Likt glittrande pilar
klövo fåglarna luften. Lantklockorna svarade
varandra från by till by. Christophe satt
bredvid Anna och betraktade henne. Hon tänkte
inte på honom. En djup, innerlig glädje
omgav henne. Hennes vackra mun log tyst. Han
tänkte:
Är det verkligen nil Jag känner inte
igen er.
— ... »Jag känner inte heller igen mig
själv. Jag tror att jag blivit en annan. Jag
är inte längre rädd; jag är inte längre rädd
för ’Honom’... Han kvävde mig, ack vad han
plågat mig. Det är som om jag varit
fast-spikad i en likkista. Nu andas jag på nytt.
Detta hjärta, denna kropp tillhöra mig. Min
kropp. Min kära kropp. Mitt fria och
älskande hjärta! Så mycken lycka finnes
inom mig och hittills visste jag ingenting
därom. Jag kände inte mig själv. Vad hade
ni gjort av mig? ...»
Sålunda trodde han sig höra henne milt
sucka. Men hon tänkte inte på något annat
än att hon var lycklig och att allt stod väl till.
Aftonen sänkte sig redan ned. Under grå
och ljusvioletta töckenslöjor försvann den
levnadströtta solen redan vid fyratiden. Chri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
