Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Sålunda anropade Christophes...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
307
han ingenting: tanke, kärlek, vilja, allt hade
dödats.
Skapa! Det var den enda tillflykten.
Överlämna åt vågorna sitt skeppsbrutna livs
spillror. Eädda sig genom att simma bort och
dölja sig i konstens dröm!... Skapa! Han
ville det. Han kunde det inte längre.
Christophe hade aldrig haft någon
arbetsmetod. Då han var stark och sund, var ban
snarare besvärad av sitt överflöd än orolig
över att det skulle tryta. Han följde sina
nycker. Han arbetade enligt sina egna infall,
på vinst och förlust utan fastslagen regel. I
själva verket arbetade han överallt och vid
varje tillfälle; hans hjärna upphörde aldrig
att vara sysselsatt. Många gånger hade
Olivier, som var mindre rikt utrustad och mer
försiktig, varnat honom:
— Akta dig! Du litar för mycket på din
egen styrka, den är en strid fors; i dag är den
kanske fylld till brädden, i morgon utsinad.
En konstnär måste binda sitt snille och ej
splittra det. Kanalisera din styrka, tvinga
dig till att ha bestämda vanor, ett dagligt
arbete med ett visst antal timmar. Allt detta
är lika nödvändigt för konstnären som den
militäriska drillen är nödvändig för den man
som skall ut och slåss. Vid en eller annan
kris — och sådana inträffa alltid — hindrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
