Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Sålunda anropade Christophes...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
309
då all orsak till att önska leva, har flytt,
ensam, ihärdig och trofast stannar kvar vid vår
sida och inte säger ett ord, inte gör en rörelse,
men med fasta ögon och slutna läppar säkert
och utan att skälva leder oss genom det
farliga bergspasset tills dagsljuset och
livsbegäret återkommit. Christophe saknade all hjälp,
hans hand mötte inte någon annans hand i
natten. Han kunde inte återvända till
dagsljuset.
Detta var den yttersta prövningen. Han
kände att han närmade sig vanvettets gräns.
Ibland förde ban en löjlig och vansinnig kamp
mot sin egen hjärna, mot dåraktiga fixa idéer,
mot en sällsam vurm, som kretsade kring
räknetal ... Han räknade golvets plankor, träden
i skogen. Siffror och ackord, som ingenting
hade med förståndet att skaffa, utkämpade i
hans huvud verkliga bataljer. Ibland föll ban
i ett utmattningstillstånd som liknade döden.
Ingen brydde sig om honom. Han bodde
avsides i en flygel av huset. Han städade
själv sitt rum; somliga dagar glömde han bort
det. Hans mat ställdes på nedersta
trappsteget. Han såg inte ett mänskligt ansikte. Hans
värd, en gammal, tystlåten, knarrig bonde,
intresserade sig inte det minsta för honom. Om
Christophe åt eller inte, så var det hans egen
affär. Om aftonen brydde man sig knappast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
