Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Sålunda anropade Christophes...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
311
så hade han alltid tyckt om djur; han tålde
inte att man var grym mot dem Han hade
en motvilja för jakten, som han inte vågade
uttala, ty han ville inte göra sig löjlig; kanske
vågade han inte riktigt erkänna den för sig
själv, men denna dolda avsky låg till grunden
för den till synes obegripliga antipati som
han hyste för somliga män. Aldrig skulle
han velat ha till vän en man som för sitt
nöjes skull dödade ett djur. Han var inte
alls sentimental; han visste att livet vilar på
en summa av oändligt lidande och oändlig
grymhet. Man kan inte leva utan att tillfoga
andra smärta. Det gäller inte att vända bort
ögonen och släta över allting med vackra ord,
man bör inte heller komma till den slutsatsen
att man helst måste försaka livet och jämra sig
som ett barn. Nej. Vill man leva, så måste
man döda om för tillfället inte något annat
medel står till buds. Men den som dödar
endast och allenast för att döda, han är en
usling. Visserligen en omedveten usling, men
likafullt en usling. Människans ständiga
bemödande borde gå ut på att minska summan
av lidande och grymhet; det är människans
främsta plikt.
Dessa tankar voro under vardagslivet
begravda i djupet av Christophes hjärta. Han
ville inte tänka på sådant. Vad skulle det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
