Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 4 - Magnetiska undersökningar på järnalmsmineral och konstgjorda silikat med järn och mangan, av E. A. Holm - § 3. Om en enkel magnetisk våg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
detta under utförande av vägningsproceduren praktiskt anses befinna
sig på ett och samma höjdläge i elektromagnetfältet. Förhållandet
mellan hävstångsarmarna för belastningen på vågskålen och för attrak¬
tionen på provet uppgick till 1.4407. Med hänsyn till att vågen reage¬
rade för en hbelastningsändring på omkring 0.1 mg var alltså möjligt
att iakttaga en ändring i attraktionen på ca 0.15 mg!)
Magnetiserbarheten för de undersökta proven visade sig inneha en
temperaturkoefficient, vars inflytande inom området för de förekommande
temperaturfluktuationerna i allmänhet ej kunde negligeras. Fördenskull
befunno sig proven i ett nära slutet rum mellan elektromagnetpolerna,
och den därstädes vid varje särskild vägning rådande temperaturen
observerades förmedelst termometer. Sedermera företogs (på basis av
speciella studier över temperaturinflytandet) en reduktion av mät¬
resultatet till en viss normaltemperatur (20” C.).
För tvenne väsentligt olika strömstyrkor (0.29 och 1.62 amp.) i elektro¬
magnetens trådlindningar verkställdes med hjälp av en liten provspole
och ballistisk galvanometer en mätning i villkorligt mått av elektro¬
magnetens fältkraft MH. och densammas derivata 9H,:0x för en serie
punkter på x-axeln. Härav framgick, att förhållandet mellan dessa
storheter kunde betraktas som konstant eller oberoende av såväl ström¬
styrka som x-värde. Det var alltså möjligt att skriva ekv. (11) under
formen
k.F oH,
= MH; ör |
I ke ör
Med införande av värdet på &k och under utbytande av (den i dyn
uttryckta) attraktionen I på provet mot belastningen W (i gr) på våg¬
skålen erhölls |
5 W
i = 2957 ME, TLA rat SRA BN RSA SNRA i ARD. oo RER (14)
Vid nämnda mätning visade sig vidare, att derivatorna 9H,:0x och
oH>:0x (= 2H.0H,:0x) hade sina maximivärden vid x=12.5 resp.
11.2 mm. Av ekv. (12) finner man nu, att vid det första av dessa båda
lägen den beståndsdel av provet, som är magnetiskt mättad, och vid
det andra beståndsdelen med konstant magnetiserbarhet blir kraftigast
attraherad av elektromagnetfältet. Attraktionen på provet i sin helhet
måste då ha sitt maximum inom det begränsade området mellan samma
lägen. Som uppställningspunkt för provet (dvs. för dess medelpunkt) valdes
z=11.3 mm. I denna punkt verkställdes sedermera en bestämning ¬
av H, i relativt mått för en serie strömstyrkor upp till den största
’) Elektromagneten jämte den magnetiska vågen befinna sig numera i Bergshögskolans ägo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
