Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 4 - Magnetiska undersökningar på järnalmsmineral och konstgjorda silikat med järn och mangan, av E. A. Holm - § 3. Om en enkel magnetisk våg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
förekommande (2.366 amp.).!) Härvid togs även hänsyn till det för¬
hållandet, att elektromagnetens järnkärna ej var fullt fri från hysteresis.?)
För erhållande av absoluta värden på elektromagnetfältet utfördes
vid den maximala strömstyrkan och med hjälp av ovan beskrivna
magnetiska våg attraktionsbestämningar på trenne prov, bestående av
järnkloridlösningar med bestämd halt. Då dylika lösningar besitta
konstant specifik susceptibilitet, uttryckes attraktionen på desamma av
den första termen i (12). Som värde på A kan i detta fall, enligt
Königsberger,”) sättas
A=p.:0 + (1—-p) 0";
1080:==’87-9 CIGG: SB, 10807 = 0181 OSS vid 18:04 (15)
där p’ är den på massenheten av lösningen kommande massan torr järn¬
klorid och OC" utgör dennas specifika susceptibilitet”) samt UC” vattnets.
För temperaturreduktion användes det ur flera forskares”) undersökningar
framgående medelvärdet — 0.0030 på temperaturkoefficienten för A. Av
dessa tre försök (med p’=0.1717, 0.2228 resp. 0.3041) erhölls som medel¬
värde på den maximala fältstyrkan He man = TI84 (1 t 0:0026) kraft:
linier, där felkvantiteten utgör det tillfälliga (relativt uttryckta) medel¬
felet. |
För kontroll verkställdes även en bestämning av H,, max med hjälp
av Quinckes?) s. k. stighöjdsmetod. Härvid användes tvenne kommuni¬
cerande rör i vertikal ställning, av vilka det ena var kapillärt (och
möjligast cylindriskt) samt placerat så, att dess axellinie sammanföll
med x-axeln, under det att det andra hade jämförelsevis stor tvärsektion
och befann sig praktiskt taget utanför elektromagnetfältet. De båda
rören voro delvis fyllda med en magnetisk vätska — i detta fall järn¬
kloridlösning (med p’=0.1989) — vilken under inflytande av nämnda
fält lyftes mer eller mindre högt upp i det smala röret. Man injusterar
nu höjdläget av det vidare röret så, att vätskeytan i fältet i detta sitt
upplyftade läge befinner sig just i den punkt, där fältet skall mätas.
Är då h vätskans stigning (i cm) i kapillaren, A vätskans — av
1) Vid denna strömstyrka utfördes dessutom en mätning av He för ett större antal punkter
i omgivningen av det antagna provläget, varmed avsågs att vinna korrektion för det för¬
hållandet, att provets utsträckning i fältet i verkligheten ej kunde försummas.
2 He observerades sålunda med strömstyrkan i fallande från det maximala värdet genom
noll till ett lika stort maximum i motsatt riktning och vidare (för kontroll) med densamma
i växande från detta senare värde till utgångsvärdet. Åvenså bestämdes fältet under utgående
från ett utmagnetiserat tillstånd hos elektromagneten (och med strömstyrkan i växande från
noll till maximum).
3) J. Königsberger, Drudes Ann. 6. p. 506. 1901.
4) Mot siffervärdet på C’ svarar zm = 14, 26-107? C. G.S. (18 OC).
5) Jfr E. A. Holm loc. ecit. p. 87.
6) G. Quincke, Wied. Ann. 24. p. 347. 1885.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
